Här skriver jag om lite udda livsöden, sammanträffande och annat smått och gått! När det gäller de som nyligen levt kommer jag att skriva om dem på sidor som kräver lösenord. Hör av dig till mig om du är intresserad!
Följande personer har blivit lite extra omskrivna:
Anna Lovisa Engberg
Johan Bernau
Anders Pettersson
Christian Detloff Heldenstedt och andra adliga personer
Bälter Anders – trädgårdsmästaren
Gemensam ana
Eric Eriksson född ca 1740 och Elisabeth Göransdotter född 1746 fick flera barn, bland annat sönerna Anders och Eric. Leos släkt härstammar från Anders och min släkt från Erics. På Leos sida finns flera som döpts till Anders (vilket Leo heter i andra namn) och på min sida har vi flera Göran. Inte trodde jag att vi hade en gemensam ana!
Anna Lovisa Engberg
Min farmor, Elisabet ”Lisa” Karlssons mormor och morfar var Anna Lovisa Engberg (1855 – 1930) och August Olofsson (1848-1912). Anna Lovisa levde ett tufft liv med psykisk sjukdom som inte bara påverkade henne utan säkerligen hela hennes familj. Ja, jag tror att det hade efterdyningar i flera generationer.
Makarna Anna Lovisa och August gifte sig 1874 och de fick sex barn mellan åren 1875 – 1888. August arbetar som dräng bl.a. i Schedevi, Tjärstad. Makarna flyttar ett otal gånger. Under år 1885 och även 1886 förmanas makarna inför kyrkorådet och varnas på grund av oenighet i äktenskapet. I Husförhöret för åren 1894 – 1899 står att Anna Lovisa är sinnessvag och att hon 1892 var intagen på Linköpings länsfängelse för lösdriveri. Hon dömdes till tre månaders tvångsarbete. I december samma år blir hon intagen på Vadstena Hospital.
Jag har fått kopior av sjukjournaler från och med juni 1921 fram till Anna Lovisas död. Efter att ha varit på Vadstena Hospital överflyttas hon till Västerviks Hospital i oktober 1927. Anteckningar i journalen förs med varierande tidsintervaller, ibland varje månad och ibland med flera månaders mellanrum. Någon direkt vård utöver lite mediciner ibland framgår inte. Det som ideligen framträder är att Anna Lovisa hallucinerar, skriker högljutt, har ofta sömnsvårighet, att hon har stora bekymmer om ”barna”. Det är barn som hon tror finns i madrasserna och dessa måste släppas ut. Hon river därför, med hjälp av sönderbrutna bestick, grenar eller stenar sönder madrasser och kuddar. Hon river även sönder klädesplagg. För att undvika att hon gör det får Anna Lovisa ofta bära skinn- eller skyddshandskar. Och tidvis även vara sängliggande. Anna Lovisa fick till sist diagnosen schizofreni och hon avlider 30 mars 1930 efter att ha fått influensa.
På flera ställen står att Anna Lovisa var frånskild. I Augusts bouppteckning tas Anna Lovisa upp som efterlevande hustru. ”Frånskild” kanske mer syftar på att de inte bodde ihop?
Johan Bernau
Min farfar Helges farfars farfar hette Petter Andersson (1764 – 1845) .Han fick fyra söner med sin hustru Eva Elisabeth Johansdotter. Två av dem var Johan och Anders. Anders skriver jag om nedan. Johan (1796-1867) bytte efternamn till Bernau. Han studerade först i Linköping och därefter på Universitetet i Uppsala. Han prästvigdes i Linköping den 2 december 1821.
”Östgötars minne”, Biografiska anteckningar om studerande östgötar i Uppsala 1595 – 1900 af K. G. Odén är ett verk från 1902 som har scannats av Google. Därifrån hämtas:
Enligt uppgifter, som min farfar Helge har tagit fram, tjänstgjorde Johan först som komminister i Västra Harg och därefter som pastorsadjunkt i Nykil fram till 1838. Samma år blev han komminister i Tidersrums församling och senare kyrkoherde där. Johan var samtidigt även skollärare. Han ska ha varit den första skolläraren i Tidersrum.
I Corren fanns 1976 en artikel ”Flerhundraårig prästtradition i Tidersrum upphör den 1 juni”. Där framgår bland annat att Johan Bernau tjänstgjorde i Tidersrum under tiden 1838 – 1867 ”och han hade domkapitlets tillstånd att jämte sin prästerliga tjänst bestrida undervisning i Tidersrums församlings skola.”
Johan Bernau var gift två gånger men trots två äktenskap blev han barnlös. Han begravdes på Tidersrums kyrkogård i en grav som fortfarande finns kvar och är prydd av ett järnkors.
Anders Pettersson
Han var son till Petter Andersson och Eva Elisabeth Johansdotter, se ovan. Alltså en bror till Johan Bernau. Min farfar Helge skriver om Anders: ”Min farfarsfar Nämndemannen Anders Pettersson död 10/3 1868. Tidigare gift med hustrun Anna-Lisa, som i arv ärvt ¼ mantal kronoskattehemmanet Svartmåla i Vårdnäs socken, som de ägt och brukat till år 1848, då de blevo nödsakade, som det står i papperen, att sälja gården för 12 500 Riksdaler Banko. Gården innehades till 1852, då lösöreauktion hölls och samma år inköptes en gård i Gavel Vårdnäs socken för 2 164 Riksdaler samt blev en förmyndare tillsatt för ovannämnda Anders Pettersson. I äktenskapet fanns 8 barn av vilka farfar var den näst yngste (född 4 juli 1848, död 1924), gift med Brita Maria Bengtsdotter från torpet Sörhult under Nässjö i Vårdnäs (död 1912).”
Min pappa Harry har skrivit om Anders att han blev förtroendeman kronofjärdingsman 1823 (vald av sockenstämman) och nämndeman. Han levde gott, åt på tenntallrikar. Gick i konkurs 1851, omyndigförklarades. Intäkterna efter auktionen räcker till skulderna. Det jag har hört berättas under min uppväxt var att Svartmåla ansågs vara en stor gård på den tiden och att Anders ska ha spelat bort hela gården. Harry har även noterat att både Anders och hans bror Johan gick i skola i Linköping och att Anders hade lilla a i alla förhör.
Christian Detloff Heldenstedt
Jag tror att de som släktforskare många gånger kommer att hitta en adlig person långt tillbaka i tiden. På min farmor Elisabeths sida fann jag en adlig person. Tänk om farmor hade vetat om detta? Som jag upplevde det skämdes hon för sitt ursprung eftersom hon var ett s.k. ”oäkta” barn. Jag bläddrade i farmors bok med tidningsurklipp häromdagen och där hade hon klistrar in flera artiklar om kungafamiljen. Att hon själv skulle kunna tänka att hon hade adliga anor hade kanske betytt mycket för henne.
Christian Detloff Heldenstedt föddes 15 januari 1687 i Wismar, Tyskland. Han dog på Redeby i Asby socken, Östergötland den 26 februari 1782. Han blev alltså 95 år. Han var gift två gånger. Första hustrun var Anna Brita Svanhals (1710-1747). Hon dör i barnsäng och var då 44 år gammal. Christian gifter om sig 1749 med Hedvig Sofia Blomensköld. Med Anna Brita Svanhals får Christian nio barn. Den nästa yngsta var Vilhelmina Margareta Heldenstedt (född 1747). Vilhelmina är min farmors mormors farmors mamma (puh). Hon gifter sig med fabrikör Jonas Sundberg.
Christian Detlof Schumacher Heldenstedt hade titeln ryttmästare. Redeby ligger cirka 1,5 mil norr om Österbymo och var ett s.k. frälsesäteri. Det innebär bland annat att ägaren slapp vissa skatter, bara en adelsman fick äga en sådan gård. Så Christian var en adelsman. Ett frälsesäteri skulle vara ett föredöme för traktens bönder, genom ett gott underhåll av byggnaderna och en god skötsel av åkrar och betesmarker.
Anna Brita Svanhals
Hans hustru, Anna Brita Svanhals pappa är Johan Svanhals, auskultant i Göta hovrätt och kanslist, och mamman heter Märta Christina Gyllenståhl. Märta Christina ska ha varit en skicklig och djärv ryttarinna, men hon dog ändå genom ett fall från hästen under en vinterritt på Briteberg, där hon hittades död. Märta Christina Gyllenståhl är dotter till majoren Gabriel Gyllenståhl.
Gabriel Gyllenståhl
Gabriel Gyllenståhl hette först Ståhl, sedan Plädeståhl och adlades till namnet Gyllenståhl. Han gjorde karriär inom det militära. Han var bl.a. fänrik vid Kronobergs regemente, löjtnant vid Smålands kavalleriregemente och han lyckades under danska kriget 1675–1678 värva tre kompanier ryttare. Sedan blev han regementskvartermästare, ryttmästare och major innan han adlades. Gabriel förvärvade stora rikedomar och grundplåten ska ha varit en krigskassa som han tog under danska kriget i Skåne och den fick han behålla. Men om detta stämmer är inte helt klart, det kan ha varit en skröna. Han blev i alla fall med tiden en mäktig godsherre och ägde 60 gårdar i Östergötland och Södermanland. Han efterlämnade inga söner, bara döttrar, och släktet dog ut. En av hans många ättlingar är Greta Garbo.
På Östergötlands Länsmuseum finns en tavla i olja på duk på Majoren och jorddrotten Gabriel Gyllenståhl (1644-1705).
Maria Margareta Fahnehielm
Gabriel Gyllenståhl första hustru hette Maria Margareta Fahnehielm. De gifte sig 1672 i Torpa kyrka, och han begravdes ”jämte sin 1:a fru i murad grav på Torpa kyrkogård” 1705. Hennes präktiga ståtkista finns ännu bevarad i Torpa Kyrka. Torpa ligger mellan Tranås och Österbymo.
Peder Jönsson Fahnehielm
Maria Margareta Fahnehielms pappa var kaptenen Peder Jönsson Fahnehielm. Det skrivs att han i slaget vid Leipzig 1642 med hillebarder (långskaftade stångvapen) blev genomstucken och fick inte mindre än 25 sår, men sägs ha räddat den svenska fanan genom att gömma den innanför rocken på sin uniform, vilket i sin tur ska ha räddat livet på honom. Han blev senare adlad av drottning Kristina, och namnet är som erinran av denna episod. Han är begravd i Torpa kyrka, där hans vapen är uppsatt. Även släkten Gyllenståhls vapen finns i den kyrkan.
Maria Margareta Fahnehielms mor hette Brita Armsköld och hon hade adliga rötter långt ner på medeltiden och vikingatiden.
I och med att farmors anor är från Gabriel Gyllenståhl andra äktenskap med Märta Christina Gyllenståhl är vi ju inte släkt med Fahnehielmarna, men det var intressanta uppgifter jag hittade om dem och på Heldenstedts på Wikipedia och https://www.adelsvapen.com/genealogi.
Bälter Anders
Min mamma Alice morfar hette Anders Persson (1871-1959), men var i sin hemtrakt känd som Bälter Anders. Anledning till detta namn var att han var född i Bältergården, och som brukligt är på Sollerön används gårdsnamnet som tilltalsnamn.
I Solleröns hembygdsbok, Sool-Öen, för år 1996 finns en artikel om ”Bälter Anders Trädgårdsmästaren”. Artikeln är skriven av Albin Bråmå, min mammas bror. Där skriver Albin att det funnit äppelträd länge både på Sollerön och på fäbodarna på fastlandet. Bälter Anders fick tidigt ett stort intresse för äppelodling och han planterade äppelträd och andra träd varhelst det fanns plats på sin gård. Ex. fyllde han en hel liten åkerlapp med äppelträd och planterade spaljéer efter ena sidan på ladugården. Bälter Anders drev sin gård och lien användes flitigt. Vid ett tillfälle när han var på fäboden Svenbacken och slog med lie fick han se några buskar som han inte sett förut. Han tog hem några skott till Sollerön och planterade dem där. Det visade sig vara en mutation av vanlig gråal. Den fick så småningom sitt latinska namn, Incana Laciniata, men kallas i vardagligt tal flikal. 
Detta träd saluförs nu hos flera plantskolor där det bland annat beskrivs som ” Ett härdigt och lite ovanligt träd, med sitt flikiga bladverk. Lämpar sig som solitär”. Ett skott av flikalen som Bälter Anders hittade har planterats i Forsbo.
Bälter Anders anlade en egen plantskola. Då det fanns flera som var intresserade av odling skapades Planteringsskällskapet. Under år 1923 och 1924 planterades via detta sällskap en äppelträdsallé på Sollerön, från Gruddbo till ångbåtsbryggan i Bengtsarvet, sannolikt Sverige längsta. Denna allé finns till stora delar kvar även i dag och nyplantering har skett där det behövs. Vem som vill får ta till vara frukten.
Att studera vidare var väldigt ovanligt vid den här i tiden och ännu mer ovanligt att göra det i vuxen ålder. Bälter Anders dröm fullföljde han 1925 då han gick en utbildning till trädgårdsmästare i Uppsala. Han var då 54 år. Efter slutförd utbildning ägnade han hela sin tid åt trädgårdsarbete, inte bara på Sollerön utan även i socknarna runtomkring. Området närmast kyrkan och skolan behövde planeras och göras trivsammare. Bälter Anders planterade många träd och prövade även nya sorter. Det finns ännu kvar en stor gran framför kyrkan som han planterat.
På sin gård planterade Bälter Anders många nya sorter, både fruktträd och andra träd och växter, som han experimenterade med. Infarten till gården ska ha varit praktfull, kantad med alla sorters blommor och en grusväg så fint krattad att det kändes fel att cykla på den. I Borlänge var det år 1937 en trädgårdsutställning och där deltog Bälter Anders med det bästa han hade av äpplen och päron. Han fick där ” diplom för 1:a Pris för Frukt”. Min mamma Alice hade ett stort intresse av blommor och växter. Även hennes bror Albin har odlat mycket. Ett intresse som verkar ha gått i arv.