I min släktforskning har jag till största delen utgått från de uppgifter som finns i kyrkoböcker. Enligt Wikipedia stiftades en kyrkolag 1686 där alla invånare i en församling skulle redovisas, alltså den tidens folkbokföring. Det är dock inte förrän på 1700-talet som det mer allmänt finns kyrkoböcker. Syftet var också att ha koll på församlingsmedlemmarnas läsfärdighet och katekeskunskaper. Det var prästen i varje församling som förde dessa anteckningar.
På landsbygden redovisas invånarna efter de ställen de bor på, varje gård, torp o.s.v. var för sig. Alla familjemedlemmar, vuxna som barn, pigor och drängar skulle noteras med namn, födelseort och födelsedatum. Dessutom framgår ofta varifrån de kommit och vart de flyttat. Den bok som dessa uppgifter står i kallas husförhörslängd. År 1895 ersattes husförhörslängden av en församlingsbok. Och från år 1991 sköts folkbokföringen av Skattemyndigheten.
I samma kyrkobok som husförhörslängden, eller i separata böcker, redovisade prästen årsvis vem som fötts i församlingen, vigts och dött. Även alla in- och utflyttningar till församlingen redovisades.
I böckerna kan man ibland även hitta uppgifter om hälsoproblem, vaccination mot smittkoppor, att familjen är fattig, om brott har begåtts, notering om värnplikt m.m. Just sådana noteringar är extra roligt att hitta då de kan säga en del om personen bakom namnet.
Precis som idag varierar skrivstilen. En del präster skrev tydligt och sirligt med en mängd uppgifter. Andra skrev i stort sett oläsligt, snett (prästen var kanske gammal och hade nedsatt syn?) och kortfattat vilket gör det i stort sett oläsligt. Dessutom har ju stavning och bokstävernas utformning sedan 1600-talet förändrats. Ibland kan jag inte alls tyda det som står och har några gånger tagit hjälp av andra för att få veta vad det står.
Utöver kyrkböckerna, som till stor del går att hitta digitalt på Riksarkivet (gratis) och på Arkiv Digital (abonnemang krävs) har jag även använt mig av lite skriftliga och muntliga uppgifter från andra släktingar och av några CD-skivor som exempelvis Sveriges Dödbok. Skriftliga anteckningar finns också från min farfar Helge. Jag har för mig om att han åkte till Landsarkivet i Vadstena och till bibliotek och forskade. Även min pappa Harry har tecknat ned sina minnen av den äldre generationen. Vad jag ännu inte har lagt ned så mycket arbete på är bouppteckningarna. Där kan man få en bild över hur de hade det ställt eftersom allt de ägde – ned till minsta sked skulle redovisas.
Det finns mycket intressant information på andra släktforskares hemsidor. Exempelvis på sidan http://www.hhogman.se/index.htm där Hans Högman, som ansvarar för denna hemsida, har många intressanta artiklar för den som är vetgirig. Där kan du läsa om postverket, tideräkningen i Sverige, svensk militärhistoria m.m.
De uppgifter jag hittar registrerar jag i släktforskningsprogrammet Disgen.